Mul o klöv

Drömmer om ett minimalistiskt verklighetsdrama om konstens vilkor i förort typ Råcksta – Gröna linjen. Vi snackar.
Vi snackar bara.

Ungefär: 

Vid ett köksbord i RÅCKSTA sitter Hasse och tänker på livet.

Livet tänker inte på Hasse.

Utanför bloggar ätstörningarna förbi.

Hunden står vid dörren och vill ut.

Hunden ligger vid dörren och vill ut.

Hunden är död.

Klockan ba: zzzzz.

Hasse har inte lämnat sin apartment på ett par veckor.

I rädsla för them others, them cock suckers.

Mfl.

Ja them ja…

Hasse har köpt en gul sörja som är 99% bakteriedödande.

Sedan kom han inte på mer.

Går till Södra teatern för att fira ”Art´s birthday”.

Får blodsmak i munnen.

Går hem sover dreams of Hollywood.

Nordea.

Hasse tar en kölapp.

Hasse tar två kölapp.

Snubblar över hunden på väg in i lägenheten.

Den osar.

Livet låter vänta på sig.

Någonstans däremellan bor Hasse.

I AM KYCKLING going on seventeen Hasse.

Han kan allt om människa på ett liksom teoretiskt plan,

men känner väl ingen sådär direkt?

Står framför spegeln och piper sig i naveln.

Tänker på kropp.

Eller på folk som smörjer sig med hudlotion i en timme!

Smörja bara hur svårt kan det va? Applicera och gnid, kan väl inte ta mer än en minut?

Ah. The old wipe out the world ploy tänker Hasse.

Blir drottningen i Snövit framför spegeln:

-Dyrka mig eller smaka min vrede ploy.

Smaka min vrede, den smakar fläder.

Ploy.

Om man blir poppis slipper man betala för saker själv?

A singers dream!

Fast Hasse har inga sådana drömmar, han förstår att kulturarbetare inte har en chans att försörja sig. Haha.

DÖDA MIG SPEGEL! som i Black Swan tänker han.

The perfect ending.

Du gör EN skitbra föreställning och sedan dör du. 

Praktiskt.

Som livet.

Behöver inte försöka upprepa det och slipper även oroa dig för framtida försörjning när framgångarna ebbat ut.

Plus att det var ju inte riktigt självmord för du var för ”utom dig själv” för att förstå att det var dig själv du slashade.

Hasse planerar för en snygg sorti.

En Arbetarbalett med röda polska clowner och traktorer. Där i finalen Hasses alter ego Nasse blir sliten itu av två traktorer på väg till vänster och höger och hit o dit.

Något om en splittring.

Sexuellt vansinne, konkurrens och balett.

Splash!

...och det bitterljuva i att din fantasi är begränsad. 

Och inget är ditt fel.

Allez är en dokumentär och allt du skriver är självupplevt tänker Hasse. Någon gång. 

Du är en dokudocka.

(Melodramatish)

Så när blodet slutat spraya över publiken och den sista recensenten skrivit sin sista (yeah right) analys över hur effektsökande men ändå stark och stram och med en touch av Focault Hasses balett var.

När Hasses överkropp ligger kvar på scenen med ett svagt leende på lilla läppen.

Då blir han tillfrågad om att återuppstå från de döda för att uppträda på ”Art´s birthday” där kön för gratis kultur ringlar sig ned till Östersjön.

Och du gör det.

Och again and again.

Gratis.

Hasses traktorbalett med en slashig finish blir en hit.

Hasse – the worlds greatest escape artist.

Megalomani.

Tuff och ohämmad i sängen.

Medan en lägenhet någonstans typ i RÅCKSTA bara står där och är. 

Den: Hej hej jag har bakat scones 1984!

En brun sörja som en gång var ett husdjur ligger vid dörrmattan. Radion slamrar fram något som en gång kanske var P3.

Kylskåpet har krupit iväg till ZHULS dimension. 

Det är inte lätt att vara kär.

Gore!

Organiserat störande av friden.

Det finns något unket, självgott och osexigt över konsten här.

Undrar om konst där är mer kul?

Xenofili?

Du gör dig odödlig.

Var finns mening?

Brazilian blowjob.

Över och ut/

Fuckault